Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, I'm now ready.

Jag har inte alltid varit träningsgalen. När jag var yngre var jag ganska stillasittande och gillade mest att sitta inne framför datorn eller tvn. Mina föräldrar fick tvinga mig och vissa gånger muta mig för att jag skulle komma ut och röra på mig. Det var först sommarlovet tills jag skulle börja 1an på gymnasiet som jag började röra på mig. Jag hade under längre perioder mått dåligt över att vara den största personen i kompisgänget och ville nu ha en förändring. Jag började springa några gånger i veckan, vilket tillslut gav mig resultat. Jag började då skära ner på maten för att få ännu större och snabbare resultat. Jag började svälta mig själv. Jag tränade för mycket jämfört med vad jag åt. Jag var livrädd för onyttigheter och tackade alltid nej till sånt som jag i min hjärna ansåg var "onyttigt". Jag var fast i en bubbla som jag själv inte förstod. Jag visste väl någonstans innerst inne att det jag höll på med inte var bra, men det var ju min livsstil och något jag gillade. Jag mådde bra av att se höftbenen sticka ut när jag såg mig själv i spegeln och mat, det var någonting som jag gärna vara utan. Jag fick någon sorts kick av att känna blodsockret falla och känslan av att magen vred sig ut och in av hunger och tomhet. Det hade gått för långt och jag var rejält sjuk.
 
Allt detta höll på under ca 2 års tid fram tills dess att jag började träna på Hälsokompaniet i Arvika. Där hade man ett medlemsmöte innan man fick sitt medlemsskap där man blev frågad ett x-antal frågor och en av de frågorna var "Varför vill du börja träna här?", och mitt svar på den frågan var "Jag behöver er hjälp, för jag måste gå upp i vikt". Det var där allt vände. Jag vet inte hur, men det vände och här sitter jag idag, friskare än någontin. Nog för att en anorektiker alltid förblir en anorektiker i huvudet, men jag har lärt mig att styra över mig själv och har i stället hittat en livsstil som jag trivs mer med. En fortfarande väldigt effektiv livsstil med träning 5-6 dagar i veckan. Men skillnaden den här gången är att det inte handlar om siffrorna på någon våg. Det handlar om de siffror som visar min ålder när jag levt färdigt. Jag vill ha ett hälsosamt liv där jag mår bra och kan känna mig nöjd med migsjälv. Ett långt och härligt liv där jag håller mig frisk och pigg så länge som möjligt. Det finns inget vackrare än en människa som ser frisk ut och som älskar sig själv. En sån människa borde vi alla få vara!
 
 
 
I have not always been crazy to workout . When I was younger I was pretty sedentary and most liked to sit inside in front of the computer or television. My parents had to force me to get out and exercise some times. It was not until the summer holidays, when I started first grade in high school that I began to move. I had for long periods of felt bad about being the biggest person in the group of friends and now wanted a change. I started running a few times a week, which finally gave me the results. I then started cutting down on food to get even bigger and faster results. I began to starve myself. I trained too much compared to what I ate. I was terrified of the bads and always thanked no to things that I thought was " unhealthy " . I was stuck in a bubble that I myself did not understand. I knew somewhere deep down that what I was doing was not good, but it was my life and something I liked. I felt good to see hip bones stick out when I saw myself in the mirror and food, it was something that I like to be without. I got some sort of kick out of knowing blood sugar levels fall and the feeling of stomach twisted in and out of hunger and emptiness. It had gone too far and I was heavily sick.
 
All this was for about 2 years up until I started training at "Hälsokompaniet" in Arvika. It had a membership meeting before got the membership where I was asked an x number of queations and one of the questions was " Why do you want to start training here? " And my answer to that question was "I need your help , because I need to gain weight . " That was where it all turned around. I do not know how, but it turned around and here I sit today , healthier than ever . Well an anorexic always remain an anorexic in the head, but I've learned to control over myself and have instead found a lifestyle that I enjoy more with . A still very effective lifestyle with exercise 5-6 days a week. But the difference this time is that it is not about numbers on a scale. It's all about the numbers showing my age when I lived completely. I want to have a healthy life where I feel good and can feel happy with myself . A long and glorious life where I keep myself healthy and spirited as long as possible . There is nothing more beautiful than a person who looks healthy and loves himself. A kind of person we should all get to be!

 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Kusinvitamin

Hanna, så bra skrivet. Hoppas du har det underbart där borta i Norge, kram!

Svar: Tack! :) Ja jag har det så bra så! Hoppas allt är bra med dig också? :) Kram
Hanna

2013-11-04 @ 21:52:14
URL: http://pezone.blogg.se

Kommentar:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Blogg adress:

Skriv din kommentar:

Trackback
RSS 2.0